En spridd symbol
Magin och mystiken runt hästen har fått människor att återskapa och måla av den i alla tider. Vi möter hästen i grottmålningar och på hällristningar.
År 1624 predikade en biskop i Västerås mot de syndfulla varor som såldes på marknaden i staden. Han nämnde trähästarna ñ och detta bekräftar att de faktiskt såldes redan för 350 år sedan - biskopen ansåg att trähästarna besatt magisk kraft samt att de var ytterst syndfulla.
På 1660-talet blev många kvinnor anklagade för att ha använt trähästarna för att utöva häxkraft och i domstolsprotokoll från häx-processerna i Mora står det att barnen fått förtrollade trähästar från Blåkulla. Men idag hänger vi en hästsko ovanför ytterdörren för att bringa lycka till huset.
Hästar finns som bilder och leksaker överallt i världen,
men ingen har blivit så älskad och spridd som Dalahästen.
Det var i de små timmerkojorna i skogen under de långa vinterkvällarna
som föregångaren till vår tids dalahäst föddes
på 1700-talet. Där brukade skogsarbetarna sitta vid elden
efter en lång dags arbete med trädfällning och timmerkörning.
Många kopplade av med att tälja leksaker till barnen hemma
i byn.
Det var naturligt att det blev en häst, den var ovärderlig som en trogen vän och som kunde dra tunga timmerlass från skogarna under vintern och arbeta på åkern under sommaren. Man åkte häst till marknaden och till kyrkan. Barnen red barbacka på den breda hästryggen och det var glädje med gårdens häst.
Fortfarande finns det en del snidade hästar från Dalarna bevarade på museer och i privata samlingar.